Bland
höga åsar och djupa dalar i platta Skåne
Visst
är rubriken motsägelsefull, men så upplevde nog många
hundförare terrängen där Viltspår-SM gick den elfte
september.
Många
erfarna ekipage och de som deltog för första gången,
gav sig iväg från stugbyn i Degeberga för att försöka
klara av det 750 m långa spåret som blodats dagen
innan. SM-spåren hade fyra vinklar, med två återgångar
och två bloduppehåll på vardera trettio meter. Blodspåret
i sig var nog inte det stora problemet för de flesta
hundarna. Viltrikedomen var, visade det sig vid
kollegiet, det avgörande störningsmomentet för väldigt
många ekipage.
|
Henrik Barnekow hade genomgång
med alla domarna
|
|
Spåren
var lagda i marker med älg, dovhjort, vildsvin, rådjur,
harar och kaniner, vilka förståeligt nog, orsakade
stora problem. Av domarnas berättelser kunde man förstå
att några hundar stött flera vilt i spåret och för några
blev fälthararnas dofter alltför lockande, eller
vildsvinens mer fräna doft, något avskräckande. Trots
alla naturliga störningsmoment fanns det hundar som
klarade uppgiften perfekt.
|
|
För
Kent Andersson och mig själv, var det ytterst spännande
att vänta på inkommande resultat.
Redan vid tiotiden kom Bo Pihl från skogen och hade dömt
en strävhårig tik som gått perfekt och något senare
meddelade Walde Dahlstrand att han dömt en strävhårig
hane som klarat spåret utmärkt. Under lunchen uppe på
restaurang Forsakar, var det ganska sammanbitna hundförare
som kom för att äta. Skåningarna såg bedrövade ut,
men så här i efterhand kan jag tycka att de lyckades
mycket bra. Det var ju trots allt bådas första SM!
Domarna och deras hjälpredor samlades efterhand till
kollegiet. Alla återkom välbehållna, trots att ett
par förlade lång tid i skogen dagen innan eller
kanske, tack vare, vem vet.
|
Efter
genomgång av alla resultat enades domarna väldigt
snabbt om vilken av dagens två 80-poängare, som skulle
dra det längsta strået. Ekipaget som Valde Dahlstrand
dömt hade gjort ett helt perfekt arbete, där
samarbetet mellan hund och förare var av högsta klass.
Detta krävs ju när vilttätheten är stor.
Värmlandsekipaget var naturligtvis också enormt
skickligt, men förarens kommunikation med tiken helt onödig.
Hon spårade minst lika bra när husse var tyst!
Hjärtligt
grattis, till alla pristagare och till alla tvåor tillönskar
vi: Bättre tur nästa gång!
|
Två glada och
ytterst erfarna domare,
Leif Karlsson och Åke Svensson.
|
|
Skåne
Blekinge Taxklubb vill framföra ett hjärtligt tack,
till alla domare som ställde upp och gjorde denna tävling
genomförbar. Det var ytterst intressant att lyssna på
Er under kollegiet och ta del av Era erfarenheter. Som
gammal domare saknar jag numera kollegierna som vi
alltid hade ”förr i tiden”.
Nils-Arne
Petersson
|
|
|
Prisbordet
|
|
Curt Strömberg, en av Skåne/Blekinge Taxklubbs mest
erfarna domare
|
"Snacka om
domarprofil": Siv Bengtsson.
|
|
|
|
|
Copyright:
Svenska Taxklubben
|
|
